knyttetemil

Ja, man kan ju undra!!

Nu i veckan så var jag med mamma och pappa och hälsade på min trevliga barnmorska. Hon är så snäll och får mig alltid att skratta. Samma procedur som sist, vägas och mätas och ja, jag växer, hehe...
Men!!!
När jag ligger där i godan ro och busar lite med pappa känner jag något obehagligt i mitt ena ben. Jag spänner blicken i pappa och han ser nog på mig att jag undrar vad det är som händer. Jaja, lika snabbt som det där konstiga kom, försvann det också. Busandet med pappa fortsatte tills jag kännde samma obehag igen, fast i andra benet. Denna gång slutade det inte lika snabbt. Spännde ögonen i pappa och laddade upp för ett "ambulanstjut".
Precis när jag skulle släppa ut all luft var sticket borta och pappa lyfte upp mig. Mamma kom snabbt fram också nu. Hon hade gämt sig lite, hehe.
Jag hade precis fått mina två sprutor som man ska ha när man är så gammal som jag är nu. Phuu...tack och lov att det bara var två och att det inte var myggen som hade hittat mig..

Tröst och kram fick mig att glömma sprutorna fort igen, skönt!