knyttetemil

Vi går nu mot ljusare tider. Härligt, att efter en lång period med mörker, åter få njuta av ljuset. Visst har vintern, stundtals, varit vacker och rent av behaglig men har ni tänkt på en sak.

Av alla våra fem sinnen är detett som bara fått njute inomhus...

Under en period var det massa pepparkaksbak, lussebak och dofter av nejlikor som pressades ner i mogna apelsiner som upptogs i min känsliga näsa.

Medan snön låg tung ute och mörkret höll mig inne med järnhand, avnjöt jag kanske dofte av varm glögg eller punsch. Aromen från stekta köttbullar blandades med lukten från rödkål och kanske det rent av slank ner en kall akvavit under nosen på en del av oss.

Så snart jag kom in i vänners varma hem möttes jag av doften av huggen gran. Gran som stolt stod och sken.

Dessa ljuvliga dofter har präglat våra hem under en tid, men så snart jag klev utanför dörren och kom ut i den smällkalla vintern och tog ett andetag kände jag... just det! INGENTING!

Hur frenetiskt mina doftsensorer än arbetade var allt som bortblåst. Åkade jag ta ett för djupt andetag genom näsan var det ju kört. Genomfrusen näsa är inget att rekommendera.

Nu äntligen börjar huvudets utstickare att få göra nytta utomhus igen. Detdröjer inte länge förrän man kan känna doften av Hassel i luften och vi får ju inte glömma björkarnas sporere som träffar doftsensorerna. Till min glädje, men till andras förtret. Jag tänker då på alla de stackare som lider av allergi. Att inte kunna njuta av dessa tydliga vårdofter måste vara trist. Men jag har funnit en doft som ingen, tror jag, är allergisk mot. Med våren är det inte bara björnar som kryper ur sina iden, utan även de modiga personer som med tändstickor och ruskor begersig ut för att lunta i diken och slänt. Den doften, av bränt gräs, får det att pirra inom mig. Då vet jag att det inte är långt kvar till att ställa fram utemöblerna. Med de så kommer också grillarna fram. Jag har i och för sig redan fått uppleva doften från grill, då min granne grillar året om.

När utemöblerna ställs fram brukar man också säga att klockan ställs fram och vi förlorar en timme. Fast det så klart! När sommartide är ställd vet jag ju att det inte är så långt kvar till dofterna av färsk potatis, sill och tång, så jag kan leva med den förlorade timmen.

Trevlig vår till er alla.