knyttetemil

Jag trodde aldrig det skulle hända igen så därför har jag inte berättat något tidigare, men igår hände det igen!

Under pappas påsklov så var jag, mamma och pappa ute och promenerade längs de vanliga stråken runt om i området. Plötsligt så såg pappa en liten väg som stack in mot skogen. Tokig som far min är styrde han vagnen däråt. Efter 20-30 minuter på en ganska "bumpy ride" var vi mitt inne i skogen och mamma frågade lite försiktigt om pappa visste var vi var någonstans. -Nja, vi kan nog inte vara så långt borta, svarade pappa.
Gissa om mammas blick brände i pappas nacke, hihi... Efter ett tag fick mamma nog och bestämde att vi vänder tillbaka så vi kommer hem nångång.



Igår hände det alltså igen! Vi var ute och gick alla 3 (ja, inte jag så klart, jag ligger skönt i vagnen) och plötsligt känner jag att asfaltens lugna underlag bytts ut mot lite mer.... "bumpy" igen.
Det är ganska mysigt i och för sig att ligga där och bli "vaggad". Denna gången var mamma tack och lov med på noterna så pappa kunde känna sig säker. Han är allt lite tokig, hihi.

Grus, kottar och gran - nästa gång kanske vi kommer till stan